Me, Myself and the Wicked Witch

Alla personer är väl mångfacetterade, eller?

Tänkte jag skulle bjuda på ytterligare ett av mina mindre strukturerade tankarnas "hopp och lek". Den här gången fastnade jag kring oss människor som bjuder på ett helt spektra av fantastiskt, fascinerande uppenbarelser om man bara tar sig tid att beskåda både sig själv och andra i olika situationer.

I hemmets skyddade vrå och med familj och riktigt nära vänner som känner till vem man är så släpper dom flesta hämningarna, i alla fall i mina kretsar. Ibland rapar man och "sånt", knäpper upp skärpet efter middagen...ibland till och med före middagen. Kan man svära och känner behovet, så görs även det så till vida inga oskyldiga öron är i närheten.

När vi i familjen träffas pratas det i mun på varandra och att avbryta andra sker helt ogenerat, kan väl erkänna att det kan spilla över ibland på mina andra uppenbarelser... Det kramas och gnabbas/smågrälas om vart annat och det gäller att ta för sig.

"Polarn P" och jag roar oss med att ofta brista ut i sång när vi ska säga något, det bara blir så. Det ska helst vara tondövt - falskt är det redan. Stämman spricker upp i en skärande falsett när man informerar om att man ska hämta ett glas vatten. Ibland dansar vi till... de e så rart så! Skrattet är inte speciellt något kvinnligt litet fnitter - ånä! Skrattar vi - så låter vi.

I bilen är det ännu mer skyddat. Där kan man ta ut det vokabulära svängrummet lite mer om man är på dåligt humör, men det gäller att inte överföra det till körningen...

En gång hade jag en hytta-med-näven och peka-mot-tinningen-tävling med en mycket proper herre i sin nya blanka bil. Det var han som började...Faktiskt.

Det var nog ingen som gick hem med segern där inte. Trevligare sysselsättning är att sjunga med i låtarna på radion. Högt och falskt är det och det gäller att veva upp rutorna.

Sen tar man på sig kavaj, kjol och top. Sätter kanske upp håret i någon stram frisyr, diskret makeup och matchande skor. Handskakningar och 3 kindpussar i luften... hur var det nu...vänster höger vänster...

Läsglasögonen halas upp på näsan, inte en min rörs. Här gäller det att vara med i förhandlings- och mötesrummets stenhårda minspel. Upp med handen om du vill göra inlägg, känsloyttringar går från lätt uttråkad eller lätt irriterad min till skärpningar i röst och isande ögonkontakt... Rasterna är ett mingel med artigt konverserande om "rätt" saker. Det går inte för sig att visa sig vid hotellfrukosten med kuddavtrycket kvar i ansiktet, pysbyxorna på, tröttsvullna ögon och håret på ända. Och skulle det vara någon som gör det så är det artigast för alla parter om man inte "lägger märke" till personen ifråga...

Ja jösses - tänk om dom skulle se mig hemma, med min familj - eller varför inte i bilen en dålig dag! Eller tänk om jag kände till deras andra jag...