söndag 7 juni 2009

Generande hårväxt...

...och generande frånvaro av hårväxt?

Ibland av en händelse så fastnar man i hyfsat oviktiga frågeställningar. När man slappnar av så härjar hjärnan fritt mellan olika intryck, nonsens, funderingar, trams och stundtals något som man anser vara riktigt geniala tankegångar och frågeställningar.

Tänker inte lägga någon tyngre bedömning vid detta inlägg än som ett rent nonsensinlägg kryddat med lite förundran.

Gjorde mig i ordning för att åka till min härliga systerdotter S för att gratta henne i efterskott och även gratta kära syster M som fyller år i dag.

Nåväl, medans jag rakade benen (det ska man tydligen :) när man ska göra sig fin) så svarade genast min hjärna i den tankeloopen... Tydligen ska man vara hårfri (förutom huvud och ögonbryn), fullständigt avsaknad av någon lukt som kan relateras till den mänskliga rasen och då menar jag även lukten av hud och inte bara mindre najs lukter, helst ska vi bära en storlek som enligt namnet inte finns, tänderna ska kunna lysa vår väg genom mörkret - det räcker inte att dom är rena utan dom skall helst även vara neonvita...näst intill blå. Huden ska vara slät och i ansiktet nästintill uttryckslöst.

Listan kan göras hur lång som helst med diverse "utseende-förbättrande" ingrepp.

Ok, dom flesta är nog intresserade av sitt utseende mer eller mindre. Ingen vill väl komma hem efter en lång dags arbete med tunga seriösa möten och samtal och se att man har en stor, grön och fin bit spenat mellan framtänderna, eller kanske en liten - icke kraxande - men ändock kråka som vibrerar när man andas... Även jag är så klart intressarad av hur jag ser ut, men graden av intresse varierar OERHÖRT beroende på vad jag ska göra så klart. Så är det väl för de flesta antar jag... Har inga problem med att "slafsa" omkring hemma som en antifashionista, strunta i att raka mig under armarna till och med, såtillvida jag inte ska vara ärmlös och förväntas att publikt göra något som kräver att jag måste lyfta på armen... Som att ta ner ett paket kaffe från de övre hyllorna i butiken.

Sen klev hjärnan in i en paralell-loop och frågeställningen "varför?" kom genast upp. Vad kommer allt det här ifrån från början? Hur länge har vi egentligen hållit på med att noppa ögonbrynen, raka benen och under armarna, och för att inte glömma "bikinilinjen"... Visst, pratar vi "generande" hårväxt - vilken jäkla benämning - så kan jag väl kanske förstå att avsaknad av "bikinilinje" kan vara generande...men benen? "Titta! Hon har inte rakat benen! Gu vad generad jag blir" och "Måste hon genera oss så".

Vem är det som blir generad?

Men snus som har runnit ner i skägget, eller ärtan som har fastnat i mustaschen... Där är ärtan eller snuset generande och inte den hårbeklädnad som faktiskt "håller kvar" ärtan där. Du ser - det blir bara mer och mer intelligent :). Men på något sätt så har väl naturen en anledning till att vissa områden på kroppen ska behåras, och vi har fortfarande inte kommit så pass långt i utvecklingen att detta sas avskaffat sig själv.

Sen har vi den "generande" avsaknaden av hårväxt, vilket då oftast gäller huvudet. Numer är det ansett som lite coolt för killar att vara kala på knoppen, en del rakar sig till och med UTAN att anamma skinnskallepolitiken. Men för en del är det helt otänkbart att visa lite hud på huvudet: en del planterar, en del kammar över, andra kompenserar med ett yvigt skägg, en del kanske till och med har tupé...

När jag hade kommit till att mumma mig under armarna och sprutta på lite lukta gott skenade hjärnan sedan länge fritt. Vad är det som gör att vi inte ska lukta oss själva? Visst, svett och annat som anses "smutsigt" går bort, men är det farligt att vara ren och "bara" lukta jag? Vi duschar - då luktar oftast duschkrämen/tvålen. Vi kanske smörjer in oss - då luktar oftast det. Sen mummar vi och spruttar lukta gott. Allt för att ta bort den egentliga lukten av oss. Även kläder luktar tvätt- och sköljmedel, och alla hårprodukter!

Djur kan ju gnugga in sig i allsköns "grejor" men har aldrig hört att valet varit till det "bättre". Nä, snarare diverse no 2-högar eller något som legat och dött... helst för länge sedan... Det beror väl snarare på en kamouflering...

När jag tillslut satte mig i bilen så kom jag till den kanske centrala frågan... Å vad är det VI försöker dölja - och för VEM?

Är det så enkelt att vi kanske döljer att vi alla "bara" är människor - precis som alla andra och med allt det innebär?

Jag kom tyvärr inte längre än så...och sen såg jag att jag återigen hade glömt det där vita lilla hårstrået som pekar rätt ut i universum. Det sitter under överläppen och gör sig väldigt "bra" i motljus...

Back to business!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Det där vita hårstråt - hur kan det sitta under överläppen? Då stter det alltså på underläppen? Eller sitter det fast mellan tänderna och sticker ut under överläppen?
I så fall kanske det inte är ett hårstrå....

Anonym sa...

Tack för asgarvet :) Känner igen mig i funderingarna. Exakt, "generande"..för v e m då? Jag tycker också om att klä mig fint och dofta gott men förbannar mig själv den dagen jag föll till föga och började raka benen. Jisses...30+ och hundra älskare senare får min egen dotter mig att förstå att det är ett m å s t e. Jag som uppfostrat henne till att det finns inga m å s t e n när det gäller utseende stod där med kleggvax på benen och undrade om jag gjorde rätt. D e t är generande!

För att inte tala om hur generande det är med ovårdad mustasch och generande matrester i skägget. Jo iofs är det generande med gröningar som åker in och ut i snoken. Vad säger man till någon med en sån? Hörrö..du har en buse i näsan? :) /märta maräng

Ulrika sa...

Oops...*skrattar* Ja, fundera på den du!!!
Ska nog låta felskriften stå... håller ungefär samma intellektuella nivå som inlägget...:)

Ulrika sa...

Märta Maräng, man får väl bjuda lite på sina mindre "tilltalande" sidor. Ibland är man en riktig djuping :)
*Skrattar* inte alls lätt älskadigsomduärtrotsallabrister-fråga...
Gröningar och toapapperssvans i byxlinningen ÄR genant och det finns inget fint sätt att påpeka... Har testat "du har en skinnflik där" och pekat med svepande rörelser mot näsområdet :)
Ulrika

Anonym sa...

Hahahaha!

Vilken djupdykning :-)

Behövde få le lite,så tack för det.

KRAAM/Pluppis

Ulrika sa...

Pluppis, skönt med lite nonsens ibland...
Kramisar

Anonym sa...

Åh vilket underbart inlägg. Jag kom att tänka på vad jag hörde en läkare säga en gång i samband med en tv-dokumentär om en person som skulle genomgå en hudtransplantation (jag kom in mitt i, och minns inte om vad det handlade riktigt), men i alla fall så sade den här läkaren då personen fått sin nya hud, att det var positivt att det börjat växa hår på huden och poppa upp finnar, för det är ju ett tecken på att huden lever...

Detta har jag tagit fasta på. Det är ju så. Det som är levande har skavanker. Det är ett tecken på liv att huden och kroppen "beter sig" med hår och annat, tvärs emot vad vi eftersträvar, med alla våra manövrar att få vår kropp att ligga stilla och vara behaglig, spela död, sitta fint, etc.
Det blir nästan komisk vilken kamp egentligen : )

Och det här slätstrukna idealet där ingen skavank får synas, t ex på huden som ska vara rynkfri, slät, jämn, utan minsta tillstymmelse till att ngn aktivitet pågår i våra kroppar, våra hormonsystem, etc, kan ju ses som synonym med avsaknad av liv, dvs död.
Hur har vi blivit sådana att allt som är levande är förbjudet, kan man fråga sig?
Jag propagerar inte heller för fri hårväxt fur alle och gillar inte heller doften av gammal svett och smuts.
Men är det verkligen SÅ äckligt att vara människa att allt mänskligt måste försvinna?
/ Calamity Jane

Ulrika sa...

Calamity Jane, skönt att en del uppskattar ens mindre strukturerade sidor.

"Huden beter sig" *ler* ja, vi får nog vara glada för det. Helt plötsligt ser man skavankerna ur ett annat perspektiv.

Ganska fascinerande egentligen, vad försöker vi dölja?

Tack för en tankeväckande kommentar :)
Ulrika