söndag 24 maj 2009

Guu vad jag hatar...

...uttryck som "hela svenska folket" och föreställningar om att med hjälp av journalister, "gå ut offentligt" med namn och bild i media, bloggar osv. skulle vara någon form av allena rådande väg för upprättelse. Har man bara fått göra det så kan man tydligen vila lungt, kanske till och med lägga sig ner och dö med ett leende på läpparna... För nu...NU vet "hela svenska folket"...

Tror inte det!

Jag skulle däremot vilja börja med att vara så kaxig och påstå att "hela svenska folket" inte är ett kollektiv. Ja - du vet, vi har inte ingått något förbund med varandra eller för den delen fått våra hjärnor programmerade. Visst, vissa läser det skrivna ordet som om det är hugget i sten - som på Moses tid. Medan andra snarare tillämpar metoden att vända på varje sten... Sen har vi alla andra som INTE läser... jaja - "hela svenska folket" är ingen homogen grupp

Jag förundras över den naivitet som visas när man dels ser det som en förbannad RÄTTIGHET att bli omskriven, men även att man ser det som en förlösande god gärning att ERBJUDA plattform eller erbjuda att hjälpa till med en plattform. Allt för att bistå den/de oerhört förorättade person/erna MÖJLIGHETEN att ÄNTLIGEN få sin bild och sitt namn publicerat till allmän beskådan.

Så NU kan "HELA svenska folket" sätta ett STORT dj**la plåster på det sargade egot. YES!

Tror inte det heller!!

Nej, vill nog påstå att artiklar och inlägg inte bärs fram som bevisföring vid eventuella rättegångar. Och jag tror inte det är många som är intresserad av att bandagera vuxna människor, vuxna människor som kanske KAN vara skyldiga.
Dom flesta lever nog efter What If...? Och då väljer man nog att INTE plocka fram första hjälpen.

Jag förundras över den naiva föreställningen som råder att journalister ska besitta någon form utav helgongloria...Vid närmare eftertanke är det kanske en del av journalisterna själva som lever i den föreställningen... Det fullkomligt RAPAS ut nyckelord till sitt försvar. NYCKELORD som "det svenska folket" ska ta till sitt hjärta så att man själv kan rättfärdiga sin förba**ade nyfikenhet och sensationslystnad.

Think not!

Som jag skrev i tidigare inlägg - det finns idioter, egenintressen, avundsjuka även där. Alla människans tillkortakommanden kan få utrymme och företräde även i den världen.

Jag förundras över en del journalisters "sälj-argument" om att "gå ut offentligt" kommer att "klara biffen" Utan ha någon som helst statistisk grund för detta *sätter upp fingret i luften* skulle jag vilja påstå att det det endast är i UNDANTAGSFALL som det kan vara positivt för individen. Men näe, kör på - ut i offentligheten till allmän beskådan. Dra ner brallorna på dig själv bara! Du ser till att även dra ner brallorna på dina vänner, familj och för att inte tala om BARN/EN. Men det klart - allt för den goda gärningen... För just DU är så förbannat förorättad att lite offer på vägen till UPPRÄTTELSE får man räkna med. Det går in på svinnkontot som oförutsedda-out-of-my-control-but-so-what-förluster.

Njet!

Den allena rådande parameterna jag kan hitta är "sälja" alternativt "dra till sig uppmärksamhet". Som jag sa har jag svårt att se att det gynnar att outa sig, förutom i undantagsfall då. Mindre nogräknade journalister är ute efter SENSATIONER, No Matter What!! Lite som pennornas papparazzi..."titta han är där"..."hon gör det"..."det här fanns i soporna"...

Värna integriteten lite mer kära "pennornas papparazzi", framför allt då på dessa som INTE är med och gör valet... Bara ett litet råd på vägen

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det är lite som att den som skriker högst har mest rätt över det hela.
MEN för alla kritiskt tänkande människor, så handlar det inte om det decibel som kan uppnås - utan snarare om trovärdigheten i det sagda.
Skrikande människor har en förmåga att till slut trilla omkull av sitt eget eko.
Därför uppmanar jag alltid till att lyssna på det som inte sägs, det som finns mellan raderna och som göms undan.
Där finns mycket spännande att ta del av.

Återigen har du fängslat mig med ett klokt inlägg!
TACK!

TantAsta

Ulrika sa...

Tack TantAsta!!
Och tack för dina kloka tankar. Du har rätt i att lyssna på det som INTE sägs...
:)

Anonym sa...

Håller med dig. Det är mycket problematiskt att även använda offentligheten till att tysta kritik och en kritisk debatt. "Jag håller inte med dig och om du inte slutar att tycka tvärtom så måste jag hänga ut dig". Punkt. Stendött. På kort sikt drabbar det självklart de offenligt uthängda som har sina skäl till anonymitet. Men i förlängningen slår det tillbaka mot den som använder sådana metoder.

Det är om inte annat ett mycket graverande bevis på att man saknar argumentationsförmåga men även att det är en farlig person som inte tvekar att använda all sin makt för att få som denne vill. En sådan är det väldigt få som varken vågar eller vill ha att göra med.

Det är faktiskt bara i en speciell journalists spår det förekommer hot om och reella uthängningar. Kollat runt på nätet. Finns förnärvarande iaf inte någon annan svensk journalist som hängt ut två oskyldiga privatpersoner förut. Hon blir nog historisk ändå ska ni se... :-)
//Anonym bitch