Hej alla

Jag är den hemlige gästbloggaren. som kommer att dyka upp här emellanåt. Jag tänkte skriva lite om medmänsklighet. Vad det betyder för mig och hur jag själv agerar för att ge en hjälpande hand eller ett par ord som kan göra en medmänniska glad och kanske överleva en dag till.

Medmänsklighet för mig är att tänka på omtänksamhet, respekt, tolerans, vänlighet och öppenhet Att möta en okänd människa och visa att jag ser, hör och uppfattar tillit. Där vi tillsammans skapar en värld att växa i.

Medmänsklighet för mig handlar om att se och bekräfta den andra man möter. För mig är medmänsklighet att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Att våga titta upp och se sig omkring om det finns någon i min omgivning antingen nära mig eller ute i samhället, olika organisationer som jobbar både i Sverige och utomlands. Det krävs ingen utbildning för att våga ge lite av sig själv, det är en kunskap som livet i stort erbjuder. Det gäller att våga vidga sina vyer.

Jag ger mycket av mig själv, för jag mår bra av att se att andra blir glada, det ger mig energi samtidigt som jag hjälper till. Det är inte svårt. Det kan räcka med att säga hej när du går förbi en person, det kan räcka med att du hjälper en som sitter i en rullstol och öppnar dörren för denna. Eller ge en tia till uteliggare. Senast idag så gav jag tjugo kr till en man som knappt hade kläder på sig, hela han var trasig. Sen såg jag honom i Mac Donaldskön för att köpa en liten hamburgare. Efteråt kom han fram och tackade mig där jag satt och åt. Att se den glädjen och lättnaden över hans ansikte får mig att må bra.

Jag har svårt för att förstå de som väljer att gå förbi människor som ber om hjälp. Ibland så kan man inte hjälpa, men det går att säga det till den personen istället för att vända bort blicken. En dag så kanske jag eller du är i samma situation.

De senaste veckorna har jag stött på så goa människor som givit mig så mycket. Empati, förståelse, vänskap, bekräftelse....Det är inte många som stöttat mig genom livet. Jag har fått ta så många smällar... från människor som har som arbete att hjälpa till, från gamla kompisar och vänner,familj och från samhället i stort.

Jag kunde välja att bli en sådan människa också, vara blind, inte bry sig om andra utan bara köra mitt egna race. Men det går inte ihop med vad min dröm är. Min dröm är att vi hjälps åt. Jag vill visa alla dessa människor som kört över mig att jag kommer att lyckas ändå. Det är en kamp och det finns dagar då jag tror att jag ska kollapsa. Men genom att ge av mig själv så får jag den lilla input av glädje som behövs för att klara av en dag till.

Medmänsklighet går inte att ta på och det är individuellt. Kan varje människa ge lite av sig själv och våga titta upp och agera så kommer mycket ondska att utplånas. Jag tänker på alla barnen. De är vår framtid, världens hopp om en tryggare värld. Vill vi ha en framtid som består av trasiga människor? Vill ha fler människor som mig som får kämpa med näbbar och klor för att överleva dagarna? Att våga agera är nog bland det största jag vet. För en människas liv går inte att värdera, ett barns liv går inte att värdera, de är för värdefulla för det. Att inte ingripa när barn är inblandade får mig att bli rosenrasandes. Ett barn är så sårbart och deras enda trygghet är vi vuxna. Det är vi som vägleder dem... och vad händer det barnet om den tryggheten brister? Och vad händer det barnet som luras in i vissa vuxnas sjuka värld om att sexuella handlingar inte är skadligt för barn?

Att våga möta vuxna och barn och att våga lyssna utan att döma så har vi nått en stor bit mot våra mål. Det är lätt att sitta och prata om det, men att agera i ute i samhället är en annan fråga. Tänk om allt prat kunde förvandlas till aktiva handlingar, då skulle jag må så bra och jag själv hade kunnat ta del i det... då hade jag fått så mycket tillbaka.... på allt det jag gett....