måndag 6 juli 2009

Världen har gått vidare - musiken har tystnat...

...men några stannar kvar, klänger sig fast vid en emotionell upplevelse av någonting som borde varit, någonting som kunde ha varit. Naglarna skär in i tidens draperi när dom försöker stå emot världens ständiga "otrohet" att välja att gå vidare, röra sig framåt och suga in nytt syre för att fortsätta att fungera.

Att stanna kvar i denna intethet är att stanna kvar i en illusion av något som aldrig var. Att tro att man kan stoppa världen är att förgöra sig själv - för det enda som finns kvar är bitterhet att andas in, redan sagda ord att äta och fallna illusioner att dricka. För världen har gått vidare - musiken har tystnat... Allt som finns kvar sköljs snart över av intetheten som tar över.

Jag går vidare långt innan syret tar slut, tänker inte hamna i destruktiviteten av att inte andas frisk luft, luft som göder nya tankar som kan berika nya som gamla diskussioner.

Men jag ser dom, jag hör dom - dom som stannade kvar när världen gick vidare.

Precis som världen måste även diskussionen gå vidare - för musiken tystnar och syret tar slut. Och går inte diskussionen vidare finns till slut bara bitterhet att andas in.

Men några stannar kvar... Några väntar fortfarande... Väntar på den skälvande omvälvning som inte kom...

8 kommentarer:

Caroline sa...

Ulrika
Vad krävs för att få titta in på
"Ulrika goes Mad"?
Helt ok om det inte går men intressant bloggrubrik och jag gillar det du skriver i din "vanliga" blogg...
Caroline

Anonym sa...

Men den kanske kommer - precis som allting kommer till den som väntar. Till den som tror. Såsom regndroppar framkallar regnbågen i solens sken, så kanske den kommer...till slut. Musiken tystnar aldrig.

Ulrika sa...

Caroline, Ulrika goes mad vart inte ordentligt uppdaterad, så den sover för närvarande. Upptäckte att jag vart lite arg lite överallt så det vart ingen energi över :)
Om jag kan dela upp min "arga sida" lite grann framöver kanske den återuppväcks :)
Tack
Ulrika

Ulrika sa...

Anonym, kanske det...eller inte. Föredrar att leva i nuet i den värld som är.
Tack för kommentaren
Ulrika

Anonym sa...

När musiken har tystnat är det bara att tacka för applåderna och dra vidare.
Tiden står inte stilla och det får vi inte heller göra. När någon dör stannar allt liksom upp ett litet slag, sen hissar vi flaggan i topp och vi gör det i livets tjänst.
Toner och tankar måste leva vidare. Historien får inte dö, men garderoberna måste vädras, annars blir det bara unken luft kvar.

Kram/Codliver

Ulrika sa...

Codliver, så himla bra skrivet av dig :) ..."vi gör det i livets tjänst"

Kram

TantAsta sa...

Det finns en ålderdomlig sed, när någon eller något dör öppnar man fönstret och släpper in frisk luft och låter det döda slippa ut.

Det är så i livet, man får stänga och öppna sina fönster lite då och då.
En del gånger är det fruktansvärt, andra gånger är det himmla skönt.

Tänker på dig!
VarmaKramar

Ulrika sa...

TantAsta, Tack! Vissa drömmar dör, vissa intentioner går i kras och vissa diskussioner stannar upp... Det är en del av livet och livets skola. :)
Kram