Hur mycket är 90% av en cykel?

Köpt en cykel efter många års önsketänkande. Tänkte att jag också ska tillhöra den del av befolkningen som är ute och cyklar ibland ;).

Eftersom ekonomin är lite begränsad så har jag år efter år "väntat ut" marknaden för att få billigaste möjliga cykel. Jag är inte intresserad av fyrtioelva växlar - för jag vet inte när man ska änvända vilka. Det behöver inte vara samma material man har i rymdfarkoster eller vad det nu är. Bockstyre och handbroms ser jag som en livsfarlig kombination, ingen obekväm strömlinjeformad sadel, ingen designad flaska att kissa i så man slipper stanna... Jag vill inte ha en massa pryttlar som jag inte kan bemästra eller inte behöver.

Jag vill ha en Prussiluska-cykel med tillhörande cykelkorg. That's it!

Så - jag har nu köpt en "billig" cykel på coopan, en svart stålhäst som jag kan vingla omkring på. Fint som snus! Men idag verkar det inte gå att få tag på en cykel utan handbroms så jag får helt enkelt blunda inför denna modernitet och fortsätta "klacka bakåt" när jag behöver "nita"...

För att komma till saken så utlovades i skrift att denna cykel var 90% ihopmonterad!! Nåväl tänkte jag - hur irriterad kan man bli över de återstående 10% man behöver göra själv?

Nu så här i efterhand kan jag konstatera att man hinner bli väldigt irriterad på 10%... tom på 5%. Knogarna är lite avskavda efter att ha spelat harpa på ekrarna, en bricka har "försvunnit", hela sortimentet av svordomar har västs fram medan svetten lackat. Och för att inte tala om "bissen"! Sämre "instruktions"bok har jag inte sett, vet inte ens om det var en instruktionsbok när jag tänker efter. Njae...väääldigt skeptisk!!

Ok - det som inte var monterat var sadeln - no biggie - styret - ok efter att man själv fick luska ut att en slags plastgrunka skulle bort... Pedalerna och reflexen var inga större problem, men framhjulet med tillhörande handbromsbackellernåt... Det var här jag började ifrågasätta riktigheten i procentsatsen. Funderade till och med ringa till tillverkaren för att fråga, men hejdade mig så klart.

Så, nu står "hon" där. Skinande svart och fin med en liten korg på styret, bara väntandes på nya äventyr... Själv har jag inte hämtat mig från vårt första "möte" - blänger fortfarande lite surigt när jag går förbi. Men även sånt går över, precis som småblessyrerna på händerna.

Snart kommer jag att spänna på den matchande svarta inhandlade cykelhjälmen - var tvungen att fråga personalen åt vilket håll den ska sitta *rodnar lätt*. Så länge sen var det...

Men snart swoooshar vi fram som det var meningen. Håret flaxar, det kittlar i magen i nerförsbackarna och flugorna åker ur munnen lika snabbt som dom kom in. Vi kommer att vara ett stiligt par - jag och min svarta springare... ;)

90%, pyttsan!