På väg till Dyddan bland alla mina kuddar

Jag hade tänkt och skriva om den fullständiga omdömeslösheten som råder hos en del bloggande "journalister". Men jag tror jag skippar det.

Jag hade tänkt att skriva om det fullständigt sanslösa i att använda sig av "anonyma grävlingar" och att sedan använda grävlingsfyndet som en ursäkt för att hänga ut någon oskyldig för att vara pedofil .

Jag skulle kunna skriva om det ständiga hänvisandet till faktaspäckade bloggar. Bloggar som i själva verket visar sig vara påståenden om hur saker och ting gått till.

Jag hade tänkt att skriva om mobbning, stalking, elaka påståenden om människors utseende, intelligens, och mentala hälsa. Om hur överlevare i allmänhet och en i synnerhet sägs vara ohyra som ska rökas ut, spärras in, beläggas med datorförbud.

Eller hur alla som inte tycker sammalika tillhör "överlevarsekten", "radikalfeministerna" eller - huvvaligen - "statsfeministerna". Alla dessa haaatar tydligen pappor och påstår att varje man är en potentiell förövare. Dom anser tydligen att barnen ska separeras från sina fäder.... Allright!

Tja, det kanske finns såna som tycker så. Vad vet jag... Men dom kan knappast vara speciellt många och jag har inte sett några.

Jag tänkte skriva om semiursäkter. Ja ni vet, såna där; förlåt då, äckel! Att frågetecken inte gör en fråga. Tänjandet på "sanningar", ständiga "jag vet vem du är, anonym"... hela shishkebaben. Men jag sk*ter i det också.

Jag gör nog ett besök på "krogen" en stund och tar mig en läsk för att sen göra kväll.

Ikväll ska jag sätta mig på en klippa i Åsklag för att följa ka-tets väg till dyddan för se vad som händer. Lyckas dom rädda det Mörka Tornet? Jag är inne på den 7:e delen av Stephen Kings berättelse om Revolvermannen. Perfekt läsning om man vill uppleva ett fiktivt äventyr utanför verkliga livet. Även om det verkliga livet stundtals kan te sig lite fiktivt för somliga...