Hänger hellre med Ingvar än med Ulrik

Ush, mått lite urpigt de senaste dagarna. Utan att gå in på detaljer kan jag säga att jag hovrade kring toastolen hela natten till igår, mådde skunk! Det är inte precis mysigt att vara kräkig, men det är inte heller mysigt att hovra hela natten utan att få något landningstillstånd. Det vankades, pannan lutades mot tvättmaskinen - katt-raringarna samlades på tvättmaskinen, det vankades lite till, pannan lutades mot handfatet - katt-raringarna samlades i handfatet. Det vankas lite till, jag lägger mig - stånkar lite ynkligt, kliver upp - stånkar lite till.... you know the drill.

När jag till slut fick tillstånd att landa beskyllde jag allt och alla för detta enorma svek, men framför allt mina bristfälliga kok-konster. Är ingen rudis vid spisen men gör mig sällan till och improviserar. Det hade jag däremot gjort denna ödesdigra kväll. Rotfrukter i ugn med stekt quorn-biff och en sås på gräddfil med tigersås. Supergott då - taskig retur! Inga detaljer?...jag ljög.

Skrämde tydligen morrhåren av Lillkattfröken, deras trogna sympativankande slutade med att hon svek. Pressen vart för stor, hon drog med en svans stor som en dammvippa...Tyckte nog att tvåbentingen betedde sig minst sagt märkligt. Det går liksom inte att kräkas med stil och finess, det går inte att vara diskret och lågmält tillbakadragen. Ånä! All självkänsla, stolthet och good manners ligger prinsesslikt kvar på dunkudden. Kvar finns bara stenåldersbeteendet, back to basic - kroppen går på autopilot och känslolivet under dessa skälvande minutrar tål inte att visas upp. Från att vara en tuff cookie ;) till att bli en ynklig liten tjej som "ujar" och "ojar" sig, "hulkar", "urpar" och "kippar" efter andan och bara tycker sååå innerligt dj**la syyynd om sig själv. Det var inte snyggt! *Hehe*

Nåväl, sömnen infann sig sisådär framåt 5-klöset. Vaknade upp pigg som en lärka vid lunch-tid. Fattade ett förnuftigt beslut att börja dagen med yogurt INNAN det efterlängtade kaffet! Kastade ner mina piller tillsammans med yogurten, har precis påbörjat en antibiotikakur mot mitt envisa sår i näsan (jaja, skratta ni :)) Och antiinflammatoriskt mot min (enligt mig) underliga ledvärk inkl tennisarmbåge. Jag som aldrig behövt bry mig om sånt tidigare, kanske kan ha något att göra med mina extra 20-kilo som jag fått dras med senaste året... Who knows.

Så äääntligen fick jag mitt efterlängtade kaffe som jag vill påstå hamnar direkt efter nektar som Gudarnas favoritdryck. Men... efter nån timma sisådär började det kännas... lite urpigt, lite tjafsigt i magen.... Here we go again... Så igår vart en lite urpig dag :(, magen lät som en Caterpillar OCH kändes som en. Låg och ojjade mig i sängen resten av dagen, hasade omkring lite i tofflor och morgonrock. Ujujuj, vojnevojne...

Mycket riktigt - det är min mage som är lite känslig mot pillejuttarna.

Så, efter en konsultation med min alldelesutomordentligtypperligtfantastiska vårdcentral så la dom upp en strategi. Så idag kan jag faktiskt planera OCH genomföra en dag på benen, *peppar peppar*.... Alltid nåt

Hmmm, undrar vad jag ska laga för mat idag...rotfruk...tror inte det