Även fast jag tycker att jag har ett hyfsat ifrågasättande förhållningssätt till dagens skrivna ord publicerat av journalister likväl som den grävande journalistik som presenteras i TV - så har jag inte någonsin så starkt som nu ifrågasatt den egentliga underliggande anledningen till ordval taktik och verkligt syfte med ett engagemang som jag gjort de senaste månaderna.
Jag tror jag har stött på rötmånadsjournalistik - eller rättare sagt rötmånadsjournalister!
Nu vill man säkert hävda att dessa "sanningens budbärare" bloggar som privatpersoner...Fine! Men efter att man presenterat sig som journalist så finns det ändå en - om än ganska generöst tilltagen - kvalitetsfålla som åtminstone jag förväntar mig dom ska klara av att hålla sig inom.
Ingrids "brandtal" är späckat av generaliseringar, ogrundade påståenden och även nedlåtande tillmälen om de som inte tycker om att se "sanningen" genom hennes ögon.
-Det sitter en "radikalfeminist" bakom varje buske och det bor en radikalfeminist inom varje meningsmotståndare
-Överlevare är "obehagliga" och har aldrig kommit ur sin "offerroll" och det är därför de nu hatar alla män och ser alla män som förövare
-Överlevarna "underblåser lynchstämning" på sina bloggar
-Det är "faktiskt inte särskilt många barn som blir utsatta för sexövergrepp"
-Landet - ja om inte hela världen styrs om inte direkt så indirekt av radikalfeministerna
-...
Jag kan fortsätta hur länge som helst men tror de flesta förstår ungefär vad jag menar.
Vad som förbryllar mig lite är att jag inte kan klura ut vad hon egentligen vill med sitt självpåtagna(?) uppdrag.
Vill hon mata läsarna med mer-eller-mindre-eller-inte-alls grundade fakta/påståenden?
Vill hon få sina läsare att veta "sin plats" - alternativt få sina "menings-motståndare" förminskade till Pissen i Nilen med sina ständiga pungkrossande tasksparkar?
Helt enkelt skapa lite krig genom att dela ut matchtröjor till intet ont anande seriösa människor. Människor som inte ställer sig på vare sig mammans eller pappans "sida" i dessa vårdnadstvister hon simplifierar i sin svart-vita värld. Då har hon i alla fall använt sig av det språkbruk som främjar sådana förhållanden.
Ingrid har alltför många gånger misslyckats i att styrka sina påståenden. Visst, man kan tycka att hon inte är skyldig att göra detta om hon inte vill. Det är sant!
Men om hon nu vill nå ut med sina hjärtefrågor till fler än en eller två handfulla andra- och tredjestämmor kanske hon ska utnyttja de kunskaper hon säkerligen inhämtat som journalist och börja anamma saklighet och integritet. Och kanske till och med börja diskutera frågorna ur ett sansat perpektiv med de som inte håller med om allt.
Och det är det som gör mig så fundersam... Varför använder sig en journalist av sitt arbetsredskap - ordet - på ett sånt sjaskigt och tarvligt sätt? För det kan ju inte vara så att hon vill föra ut ett seriöst budskap som kan leda till en större "förståelse" för de frågor hon vurmar för... Då hade hon nog varit lite proffsigare tror jag.
Having a dogday? Keep the crap!
Inlägg
20 kommentarer:
Ingrid Carlqvist tror jag har gjort en grej av att välja "pappa-sidan" och driva "mans-intressen" ensidigt.
Dels är det enkelt att inte behöva nyansera sig, dels är det provocerande och uppseendeväckande.
Det farliga med ensidigheten är dock om man får för mycket makt och därmed kan påverka samhället så att det blir snedvridet.
Men om man ser de olika särintressena som olika delar och som tillsammans utgör en helhet så skapar det kanske balans.
Man ska nog inte tillskriva Ingrid Carlqvist för stor betydelse. Men visst är det lite störande att hennes bloggande inte framstår som alltigenom hederlig och sympatisk.
Ja, jag blir alldeles stum nar jag laser den bloggen. "Inte sarskilt manga barn" var nog det varsta jag last pa lange. Snacka om arrogans och fruktansvart taskig manniskosyn! Hon skriver aven nagonstans att hon minsann lagger ner massor med tid pa bakgrundskoll m m, men det motsags i det inlagg som har en hund overst... Dar har hon last en artikel i AB, som aven den ar helt felaktig, och hon blandar friskt mellan id-hund, sparhund och sokhund. Gor mig dj...vligt irriterad, for det ar inget i hela varlden som sager att en idhund maste kunna spara! Om man dessutom ar sa korkad att man tror att det finns en 2-arig hund som ar varldsmastare pa sparning, ja da har man inte ens forsokt kolla upp vad man skriver! Rent faktafel alltsa, men jag bara orkar inte ratta henne, for det skulle bara komma nagot ointelligent till svar anda. :-) Ursakta gnallet, det ar bara en liten upplysning om hur hon gor sin bakgrundskoll...
Ha det gott onskar jag pa andra sidan :-)
Rötmånadsjournalist i allra högsta grad. Vem kan ta Ingrid på allvar med tanke på det hon gör?
Hon blir mer och mer patetisk när samma fraser upprepas gång på gång. De blir inte sanna för att hon upprepar dem.
Du har verkligen satt ord på mina tankar.
*STÅENDE OVATIONER*
Ingrid talar då det passar om att hålla sig till sakfrågan, men de som innehar samma åsikter som hon har, de kan uttrycka sig precis som helst, genom att gå på personlighet och utseende, språkförmåga och intelligens etc, etc. Det är bara att kolla på hennes blogg under inlägget "Vem är det som slår egentligen?"
Ändå låter Ingrid dessa stå kvar. Då sedan någon blir förbannad och påpekar detta, så raderar hon inlägg.
Bra inlägg!
Du tar verkligen upp kärnfrågan här... "seriös debatt"... ursäkta uttrycket:-)
Det är ingen debatt när meningsmotståndarna utsätts för hån och fruktansvärda tillmälen. Dessutom vägrar hon konsekvent att svara på frågor från alla som inte håller med henne, även om frågorna i allra högsta grad rör det ämne hon tar upp.
Det är rena fascistfasonerna på hennes blogg och det går inte att hitta försonande drag hos hennes vapendragare som jämt och ständigt kommer med hånfulla "svar" i hennes ställe.
Jag skulle nog kalla hennes specialitet inom journalistiken för "knogjärnsjournalistik".
Det handlar enbart om att mosa alla som inte håller med henne till hundra procent.
En del av mosandet överlåter hon till sina undersåtar som mer än gärna krälar omkring i leriga gyttjepölar.
Men driver man med knogjärnsjournalistik så kan man inte undvika att bli nedstänkt av den sörja man själva skapar.
Vem sjutton kan ta en sådan... hmmm... "journalist" på allvar?
Ingen vettig människa kan väl läsa mer än några meningar av hennes texter förrän skrämselhickan slår till...
Nää... det är nog bottenskrapet inom tidnings- och litteraturvärlden man ser där... plus vanliga mobbare.
Kram vännen!
Anonym 14:53, "Men om man ser de olika särintressena som olika delar och som tillsammans utgör en helhet så skapar det kanske balans."
Jag håller med dig, men samtidigt är jag rädd för att politiken inte fungerar så...men jag kanske har fel. Hoppas det :)
Ulrika
Eva, Åh - en tjej som kan sina hundar :) Såg inte ens detta om multitaskande hund *skrattar*...id-hund, spårhund, sökhund...ujujuj. Och 2-åring som är världsmästare på spårning :) iof är alla hundar "världsmästare" på spårning - kruxet är bara att få dom att spåra det VI vill ;)
Nä, hon framstår inte som speciellt seriös med den "framtoningen".
Ha det bra där långtbortistan :)
Ulrika
TA, *fnittrar klädsamt*.
Tackar
Ulrika
Anonym 20:11, Såg det. Det är lite "snaskighet" över det.
Ulrika
Hej alla trogna läsare av min blogg! Det verkar som om ni läser den väldigt dåligt.
Eva påstår att jag blandar spårhund, id-hund och sökhund hur som helst. Var får du det ifrån? Jag skrev spårhund en gång och inget annat. Och vad är det för fel i AB:s artikel? Snacka om att uttrycka sig svepande!
Och varför är det det värsta du läst på länge att jag säger att det inte handlar om 25-30 procent av alla barn som blir utsatta för sexövergrepp i hemmen. Varför är det arrogant och bevis på dålig människosyn att jag upplyser läsarna om att de vetenskapliga undersökningar som gjorts, där frågorna redovisas, visar att det handlar om 2-5 promille.
Det är nog snarare så att Eva, Ulrika och allt vad ni heter här är så ovana vid att någon ifrågasätter de "sanningar" ni anslutit er till och tror så intensivt på, att ni inte tål att bli emotsagda. Framförallt inte av fakta och vetenskap...
Bästa
Ingrid
Ingrid,
Du säger "Och varför är det det värsta du läst på länge att jag säger att det inte handlar om 25-30 procent av alla barn som blir utsatta för sexövergrepp i hemmen. Varför är det arrogant och bevis på dålig människosyn att jag upplyser läsarna om att de vetenskapliga undersökningar som gjorts, där frågorna redovisas, visar att det handlar om 2-5 promille."
Vad jag förstår utan att ha läst studien du hänvisar till (bra om du har länk till denna för de som vill ta del)så gäller 2-5 promille incest och du tar det som siffror för "sexövergrepp i hemmet". Och jag antar att du avser DEN vetenskapliga undersökningen du hänvisat till...
För övrigt kritiserar jag i detta inlägg dina opåkallade tasksparkar samt din osaklighet. Osakligheterna består i det du inte kan styrka i.e. det du påstår.
Att piska upp en viss stämning och häckla folk i sin omgivning tycker inte jag är en grogrund för diskussioner. Det tar bara bort fokuset från frågorna.
Jag vet inte vad det är för "sanning" du påstår att jag anslutit mig till. Är det ytterligare ett av dina "intressanta" påståenden eller är det "fakta".
Nu får jag önska en god natt då jag haft en lång dag.
Ulrika
Ulrika, det är en med stort intresse jag läser din blogg!
Ingrid, du har gång på gång blivit överbevisad om att dina sk fakta och vetenskap inte är är vidare seriöst.
Du har gång på gång i DEBATT blivit överbevisad om att du sprider felaktigheter som sanningar.
När du sedan blir överbevisad övergår du till att kränka de som faktiskt har större kunskaper och erfarenheter än vad du själv har.
Både du och dina meningsvänner kränker andra människor på din mobbarblogg, hur tror du att någon kan ta dig och dem på allvar?
Gjorde du på samma sätt som liten, när du inte fick som du ville?
Känner du dig duktig, när du eller dina gelikar kallar andra människor för kränkande tillmälen?
Blir du exhalterad när du kommer på nya tillmälen eller sätt att kränka andra människor?
Njöt du av att dra vingarna av flugor som liten?
Eller lät du andra dra vingarna av dem och stod på sidan om och njöt?
Jag har tagit fram din blogg till vissa för att höra vad de säger.
Det enda jag sagt innan har varit "Du ska få läsa något intressant av en chefsredaktör, journalist och författare".
Deras reaktioner har varit upprördhet över ditt beteende, ditt sätt att lättvindligt sprida "sanningar" utan någon som helst stadig grund och ställer sig mycket frågande till hur någon kan ta dig på allvar. Ett par har tom ställt frågan: "Har hon varit utsatt och är i förnekelsefas eller utsätter hon barn/ungdomar för övergrepp?".
Jag kan bara konstatera att det är vad du gör. Du utsätter barn och ungdomar för övergrepp när du inte lyssnar till dem, deras berättelser och deras sanningar om övergrepp.
Du för förövarnas talan mot de som blivit utsatta för övergrepp, ensidigt och utan något som helst försök till att lyssna på vad barnen och ungdomarna säger.
Bra av Ulrika att våga skriva vad många tycker, ser och upplever.
Du har mitt fulla stöd!
En sak som slår mig, Ingrid, är att man självklart måste utgå ifrån att det är svårt att få fram någon exakt siffra vid sexuella övergrepp mot barn. I synnerhet då övergrepp som begås av familjemedlemmar inte kommer omvärlden tillkänna förrän barnet är tillräckligt oberoende och vågar berätta. Det är ett tabubelagt ämne, och det är svårt att föreställa sig att vissa föräldrar kan göra sådant.
Är det då bra att spika fast en siffra på det sättet du gör, eller är det bättre att faktiskt konstatera att barn har en väldigt utsatt position, och att därför vara ödmjuk inför detta deras underläge, som gör att de inte kan berätta vad någon gör med dem?
Frågan är retorisk, såklart. Lite större ödmjukhet vore på sin plats. Du resonerar som om det vore en glad nyhet att det endast är någon promille som utsätts oh inte fler. Halleluja, så kan vi fortsätta att idealisera kärnfamiljen till varje pris, eftersom inte lika många barn utsätts som man tror.
Bara det faktum att det förekommer är värd all uppmärksamhet, tycker jag.
Är det inte fruktansvärt att en förälder eller närstående till familjen kan utsätta ett barn för övergrepp under hela dess uppväxt, för att det finns siffror som säger att dessa barn statistiskt sett inte är så många?
Du förlitar dig på denna lilla promille (som jag inte är övertygad om är så vetenskapligt bevisad som du vill göra gällande), som gällde det en existetiell sanning.
/ A
Tack Molly och A för kommentarerna. Läser igenom lite bättre när jag kommer hem ikväll.
Ulrika
Tog du inte in mutt inlägg med vederläggningen av hennes prat om "undersöknongar"?
Kira/Erik, ?? Har inte fått något om detta! :(
Var det långt? Orkar du skriva igen.... ;)
Kommer in senare och kollar.
Varma hälsningar
Ulrika
Mycket sakligt inlägg och innehållsmässigt bland det mest träffande jag läst om Ingrid Carlqvist. Du sätter ord på det många tänker. Jag tror det är få idag som tar henne på något större allvar men det innebär inte att hon bidrar till en seriös debatt. Tvärtom, genom sin osaklighet och tasksparkar bidrar hon till att upprätthålla och sprida desinformation gällande fakta om exempelvis sexuellla övergrepp på barn. Jag vägrar dessutom tro att hennes användande av siffror och statistik är något de lärde ut på journalisthögskolan utan en metod hon tillskansat sig genom åren i sitt idoga samarbete med andra som har intresse av att förenkla eller dölja en obehaglig verklighet.
Jag har ställt frågan förut men gör det igen. Varför? Varför detta högst medvetna spridande av felaktigheter? Jag hoppas hursomhelst att hon anser det vara värt den förlust av trovärdighet det inneburit för henne.
mvh
R.R
Ingrid: Nej, jag laser inte daligt. En hund som identifierat en lukt pa en troja ar en id-hund, alltsa inte en sparhund, sa huruvida den kan spara eller ej ar helt orelevant. Id-hundar anvands inte i Sverige annu, men ofta i bade USA och Tyskland. Nu rakar det vara sa att min syster ar utbildad i id-hundsutbildning, och innehar aven svenskt bruksprovschampionat i bade spar, sok och skydd med 3 olika hundar. Du kan ju gora lite bakgrundsforskning sa forstar du sjalv vad det innebar. Sjalv har aven jag hallit pa en hel del med bade spar och sok, sa joda, jag vet skillnaden pa dessa olika sidor av hundsport. En hund kan mycket val vara bra pa alla dessa olika arbetsmoment, men inte redan vid 2 ars alder, och framfor allt inte varldsbast, som du numera utrycker dig. Felet i AB's artikel (som du ju baserar inledningen av ditt inlagg pa) ar precis det samma som i ditt inlagg, ingen koll pa vad en id-hund ar, eller overhuvudtaget vad en brukshund ar. Sa tack for svaret angaende detta, det var precis vad jag forvantade mig av dig.
Ditt uttryck att det "faktiskt inte ar sarskilt manga barn som blir utsatta for sexovergrepp" ar for mig ett valdigt otackt uttryck. Du forringar de barn som blir utsatta genom att uttrycka dig pa detta satt, du ger sken av att problemet ar i princip forsumbart. For mig som jobbar med verkligheten bakom de siffror du glatt slanger omkring dig sa ar sana har uttryck synnerligen stotande. Jag har efter 20 ar inom akutsjukvarden sett det mesta av vad manniskors valdsamheter mot varandra kan astadkomma, och tro mig, det ar ingen vacker syn. EN skadad manniska, barn eller vuxen, kvinna eller man, ar en for mycket! Sa din "vetenskap" och dina "fakta" ar min verklighet, den jag moter varje gang jag gar till jobbet. Vad galler ifragasattande, sa ar det nog som sa forstar du, att det ingar i mitt yrke att bade ifragasatta och sjalv standigt bli ifragasatt. Det finns ingen alena saliggorande sanning i mitt yrke utan man maste helt enkelt se pa den person man har framfor sig och jobba utifran det. Mitt liv vore betydligt enklare om jag kunde gora som du, och enbart forlita mig pa vad som gar att lasa i statistiken.
Regards,
Eva
Jag återkommer mer utförligt om någon dag. Vill redan nu säga att Ingrid tar en (1) undersökning med den lägsta procentsiffra om incest hon kan hitta, och utnämner den till Vetenskapen med stort V.
Alla undersökningar med högre siffror är ju närmast definitionsmässigt ovetenskapliga enligt IC. Surprise, surprise…
Den underökning IC refererar till är någon form av enkätundersökning där 15-16 åringar (årskurs 9) skulle fylla i frågeformulär om de utsatts för sexuella övergrepp.
Oerhört naivt! Hur många tonåringar är villiga att skriva om det mest traumatiska i en anonym enkät? När inte ens de flesta barn som bevisligen utsatts i barnpornografin vågar berätta för tränade psykologer och förhörsledare (Se Christina Back och Carl Göran Svedins Varför berättar de inte? Rädda Barnen 2003) vad de utsatts för!
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1651&blogg=34463
Här har E-B d uppdaterat sin blogg.
Skicka en kommentar