tisdag 30 juni 2009

Var det inte gratis som gällde

Kan inte låta bli att förvånas (ironi) övar att Pirat Bay nu säljs för 60 millar. Måste verkligen förundras över dessa så kallade idealister som har sett det som sitt livsgärning, sitt kall att se till att alla "stackars" människor kan ladda ner vad de vill gratis. Ingenting ska kosta - ingen äger någonting på nätet. Det är ALLAS egendom!! Upphovsrätt - "stick och brinn!"

Yes man!

Men om det finns på nätet är ALLAS egendom, om skiv- film- och bokindustrin är ett gäng kapitalister, penninghungriga allena rådande världsförgörare av den fria kulturen etc. Om alla dessa drivs av ka-ching-guden, vad gör då detta er pirater till??? 60 millar skulle kunna göra mycket bra saker för den fria kulturen *ironisk*... Eller varför inte - lev som ni lär! Ni har just placerat den berömda foten i munnen.

Kan inte låta bli att undra om det här var en av orsakerna Piratpartiet förnekade all koppling till Pirat Bay...

Jo jo - eller vad säger man?

fredag 26 juni 2009

Var är alla?

Terri Herrera Eriksson ställer en mycket bra fråga i sin artikel på Aftonbladet. Hon undrar hur illa barnen måste behandlas innan vi andra vågar säga ifrån.

Bra fråga! Vad händer i våra hjärnor när vi hör bråk och skrik från barn i grannlägenheten? Vad gör vi när vi misstänker att ett barn far illa? Vad gör vi när vi konstaterar att barnen i grannlägenheten inte har setts ute på flera månader?

Störs vi? Är vi oroliga? Och gör vi någonting då? Jag tror det är ganska vanligt att många väntar eller hoppas på att någon annan gör något. Tänk om det inte stämmer! Tänk om jag ringer polisen och det visar sig att jag överreagerar! Stackars mamman/pappan om h*n blir oskyldigt anklagad... Eller vill jag inte lägga mig i andras privatliv? Jag vet ju att det förekommer alltför ofta men kan jag kanske inte tro att det kan hända nära mig, i min omgivning.

Men jag kan nog påstå utan att ljuga att visst, det kan hända och HÄNDER både här och där - och även nästgårds och långtbortistan. Och jag TROR att - om vi tänker efter och framför allt KÄNNER efter - att om vi skulle ha fullständigt fel så tar vi hellre mammans/pappans indignation, ilska eller sorg över att kanske ha blivit oskyldigt anmäld än att vi tar barnets sorgsna och frågande blick "varför gjorde du inget? Du såg att jag var mager och blåslagen. Du hörde mina förtvivlade skrik. Varför gjorde du inget?".

Eller?

Vilken är den största risken? Att samhället/medborgare anmäler för ofta, eller för sällan?

Vad har vi för skyldigheter?

onsdag 24 juni 2009

Förbaskat duktigt av dig "pappa"!!

Vad i helskotta är det frågan om egentligen! Jag blir helt förbaskat genomäcklad när jag läser om pojken som hotar ta sitt liv om han måste bo hos pappa. Pappan tilldöms ÄNDÅ vårdnaden av sonen, TROTS att sonen har vittnat om sexuella övergrepp.

Övergreppen kan inte bevisas, nähä! Men om nu pojken hotar med att ta sitt liv och har alla möjliga expertutlåtande som talar för pojkens upplevelse. Vad gör man då? Ja, återigen... Låter pappan få vårdnaden!!!! Detta beslut fattas av en OENIG hovrätt!

Vad förbaskat roligt nu då pappa - nu har du begärt POLISHÄMTNING av sonen! För en vecka sen beslutade du att låta polisen tvinga sonen att bo hos dig! Samma son som har hotat att ta livet av sig om han blir tvungen att bo hos dig. Vad ska du säga när han tvingats hem till dig? "Välkommen hem min son"..."vad vill du ha till middag"..."pappa älskar dig så mycket att jag skiter i att du hotat att ta ditt liv"..."pappa älskar dig så mycket att jag lät polisen hämta dig mot din vilja, vad synd att du protesterade och grinade - pappa vart jätteledsen"

Vad ska du säga???

Nu har mamman tagit med sig sonen för att gömma sig. Måste hon behöva gömma sig för att sonen ska få känna sig trygg? Måste hon och sonen behöva stänga sig ute från omvärlden och stanna upp i sina liv bara för ren förbaskad idioti?

Stackars barn, nog måste han få välja själv!

Sånt här gör mig riktigt djävla förbaskat ursinnig så jag riktigt kokar!

Nej tack! Jag vill inte att någon ska komma dragandes med det där djävla-PAS-mumbojumbo-skapat-av-en-idiot-med-propeddo-uttalanden!

Save your breath!!!


Gör djurförsök till historia - Action online!

Virtuell Demonstration- häng på
- gör djurförsök till historia!

Nu ska den europeiska lagstiftningen om djurförsök uppdateras.
Därför lanseras nu kampanjen "Make animal testing history" som
är ett europeiskt demonstrationståg - på internet.
Målet är att djurförsök ska ersättas med metoder där djur inte används. Hittills tågar ungefär 50 000 personer i demonstrationen
– gå med du också!

Gå in till HumlAnz X så hittar du alla länkar där!

Låt barnen leva tillsammans!!!

Nu måste Socialtjänsten sätta alla klutar till så att barnen får bo tillsammans. Att som barn behöva uppleva det dessa barn fått göra är fruktansvärt. Upplevelserna och omständigheterna bidrar oftast till en större omtanke och samhörighet mellan de små. Det är inte så speciellt lyckat att barnen nu säras på. Visst - man har plockat bort dom från den fruktansvärda miljö dom levde i men ökar nu på oron genom att separera dom.

Och vad hände med den anmälan som gjordes mot mamman redan hösten 2008??? En anmälan om att man hörde skrik och att det luktade i trappen??


Tänk på barnen!

tisdag 23 juni 2009

Varning för en hobbytyckare!

Varning! Nu ska jag vara en hobby-tyckare ända ut i fingerspetsarna utan att leta rätt på fakta eller saklig grund för mina påståenden. Utan bara gå på min egen uppfattning.

Ok - har följt debatten om pappan som står anklagad för bland annat sexuella övergrepp mot sitt barn. Pappan nekar till anklagelserna och skyller på att mamman och mormodern har ljugit ihop detta. Pappan har fört sin talan på sin blogg under en lång tid men diskussionerna har eskalerat iom att pappan såg sig nödgad att - för att nå ut med sin oskuld - lägga ut förhör, protokoll och därmed namn och personnummer på barnet och även bild.

Diskussionen har stundtals blivit hätsk och den primära kritiken har handlat om det rätta eller etiska i att lägga ut namn och bild på ett barn som figurerar i dessa sammanhang. Pappan hävdar sin rätt och kontrar med frågan Vad ska jag göra?

Efter en ganska slarvig sammanfattning vill jag så klart redogöra kort för vad jag tycker. Att lägga ut namn och bild på barnet i dom här vidriga sammanhangen är ren dj*vla idioti och egoism. Jag hade tyckt detsamma om det hade varit mamman som haft bloggen och gjort detta.

Nu har vi stökat över det och jag tänker då gå vidare. Diskussionen har nog tagit alla vägar och gränder den kan göra i dessa sammanhang. Det senaste innefattar esset i rockärmen, eller kanske kortet i pannan nämligen PAS (Parental Alienation Syndrome). Jag har skrivit om detta förut och klargjort även där mina åsikter när det handlar om ett icke godkänt begrepp grundat av en mycket suspekt herre som på oerhört godtyckliga grunder med en för mig och dom flesta andra, vidrig syn på barn. Skulle vilja kalla det pro-peddoistiskt.

Jag är självklart medveten om att det finns idioter till föräldrar av båda könen som ljuger och smutskastar den andra föräldern i vårdnadstvister. Men för mig känns det oerhört obegåvat att en förälder som är anklagad för sexuella övergrepp mot sitt barn använder sig av uttrycket PAS... Jag kan inte förstå det, fullständigt obegripligt! Han kan föra sin talan, försöka bevisa att mamman och mormorn ljuger UTAN att använda bokstäverna p,a och s.

Sen är föräldern inte sen att bunta ihop kritiker och även orsaken till allt ont i detta för att bekvämt luta sig tillbaka och peka ett anklagande och föraktande finger mot sk (hatiska)överlevare, feminister tillika manshatare. Jag, som åskådare ser hur alla möjligheter till konstruktivt tänk sipprar iväg som en slimemuck mellan fingrarna.

Jag tänker inte behandla påståendet att överlevare ska vara hatiska, för mig är det inte ens värt att bemöta efter det att jag såg vad pappan hänvisade till - kommentarer följt på ett inlägg på en sida som engagerar sig i barn som blivit utsatta för olika övergrepp.

Sen har vi då feministernas roll i detta... Vad jag förstår ska det enligt många pappor ligga det en konspiratorisk sammanslutning som jobbar lite halvt i det dolda för att pappor i detta land inte ska ha någon rätt till sina barn. Och det ska tydligen vara ett verk av feministerna.

Jag tror jag tidigare gjort klart i ett inlägg att jag inte är feminist, bara så det inte råder några oklarheter. Jag måste säga att jag har väldigt svårt att se att det skulle vara en åsikt buren av var kvinna som kallar sig feminist. Möjligtvis av ett fåtal sk ultrafeminister men då är dom i sådana fall lika mycket idioter som ultramaskulinismer (förmodligen inte ett accepterat begrepp) som påstår att allt elände beror på det andra könet.

Men om vi då ska titta på vårdnadsfrågorna och genusperspektivet på detta. Och det är här min totalt ounderbyggda och overifierade uppfattning träder in med all sin kraft.

Men är det inte så mina vänner, att historiskt sett så har barnuppfostran och allt som hör därtill varit ett typiskt så kallat "kvinnogöra"? Och det redan lååångt innan feminismens intåg. Mannen tog på sig hatten, fattade tag i pil och båge osv och gav sig ut i världen för att så att säga "bring home the bacon". De mer vardagliga sysslorna - som att torka nersullade barnabakar, vagga gråtande barn osv - de tillföll kvinnfolket. Jag säger varken bu eller bä om detta - det var så att säga barn av deras tid. Och när pappa kom hem behövde kanske barnen vara tysta för att pappa behövde vila.

Sen när skilsmässorna började göra sitt intåg så tror jag (även här) att vårdnaden "per automatik" och utan kanske några större demonstrationer, tillföll just den som hade vårdat och närt barnet vid sin barm. Med andra ord - mamman. För det hade genom tiderna varit ett kvinnogöra.

Men nu börjar alla inse tack och lov, att även pappor har starka band till sina barn. Och framför allt så har barnen vid normal uppväxt starka band till båda sina föräldrar. Vill minnas att Hoa-Hoa visualiserade bilden av den "nya" pappan...

Så, historiskt sett så vill jag påstå att "pappornas kamp" inte pågått särskilt länge i dom här frågorna. Detta är så klart inget försvar då barnen skall ha rätt till båda sina välfungerande föräldrar. Obs! Jag skriver välfungerande då jag menar att föräldrar kan diskvalificera sig genom att vara skadliga för sina barn.

Vad som händer tror jag är att samhället och de samhälleliga "institutionerna" försöker sig på att långsamt, som vanligt alltför långsamt räta upp skutan för en rak kurs även i dessa frågor. Sen finns alla nyanser inbakade i detta samhälle som både förbättrar OCH försämrar resultaten.

Men att tillskriva den ojämlika vårdnadsfrågan som ett verk sprunget ur ultrafeminister, feminister och sk överlevare alla anklagade för manshat och ihopklumpade till ett och samma - tycker jag är brist på perspektiv. Jag tror man helt enkelt gör det för lätt för sig när man behöver någon grupp att skylla på.

måndag 22 juni 2009

Samma mamma driver tydligen en hemsida


Enligt tidningen har hon en hemsida där hon bedriver en kampanj mot de sociala
myndigheterna. Hon tipsar bland annat om hur man ska agera om man som förälder
råkat ut för ett ”orättvist” omhändertagande av sina barn.

Nu är inte kvinnan dömd ännu men det är inte konstigt att man funderar över hur många vargar i fårakläder det finns på Internet. Jag har stött på en hel del vargar på nätet och man slutar aldrig att förundras.

Det här gör mig bara än mer beslutsam i min inställning att vara ifrågasättande och kritisk till allt jag läser på bl.a. Internet. Och finns det något som upprör på nätet är det när man skriver om utsatthet hos - just det BARN.

Jag tycker det är ännu viktigare att ha koll på alla dessa typer som bedriver skum lobbyverksamhet på Internet.

Om mamman är skyldig och döms hoppas jag hon får sitta inne i många, många år och inte bara de 6 månader som är minimistraffet. Och för barnens skull hoppas jag verkligen att de kan få lugn och ro att läka, att dom får vara hos vuxna som kan visa omtanke och återupprätta någon form av förtroende för vuxna. Och att barnen får rätt att vara barn.


Hur kan detta få förekomma?

En mamma misstänks för att ha misshandlat sina barn under tortyrliknande former. Hur i h*lv*te kan detta överhuvudtaget få förekomma?

De tre barnen var utsvultna, smutsiga och hade skärsår och mamman misstänks för att ha slagit och även skurit dom.

Tydligen återfick mamman vårdnaden av sina då omhändertagna barn och nu har barnen blivit omhändertagna igen. Men hur kan det få gå så långt? Om barnen återgår till mammans vårdnad så finns väl all anledning att ha benhård koll!

Jag blir så dj*vla beklämd, arg och ledsen!

söndag 21 juni 2009

Vem är värst?

Har nu fått 2 nya bidrag!!!
Tack Fia och Felicia! Det är sååå härligt att få skratta.
Klicka på bling-bling-kronan om du vill läsa.

lördag 20 juni 2009

Skulle sitta fint med ett gott skratt nu!

Kanske någon som känner sig hugad att skicka ett bidrag till "Vem är värst"?

Smoking Smileys

fredag 19 juni 2009

Läget är akut för Orangutangerna

Djur, natur och barns rätt är det jag vurmar för mest, det kanske har framgått för de som har läst min blogg. Ibland är det svårt att veta vad man ska och kan göra för att hjälpa till. Ett sätt är ju att skriva om det här i min lilla hörna av bloggvärlden, är det någon som ser och är intresserad så hoppas jag att man läser och kanske inspireras lite mer.

Det är så jag gör - läser vad som händer med vår värld, vad andra gör och skriver och inspireras av det. Det kan upplevas av de som hälsar på här hos mig att det är en salig röra av upprörda känslor, skratt och växlande ämnen. Men det finns så mycket där ute som lockar upprör och engagerar och ibland vill man bara tramsa sig för att inte se världen i nattsvart.



Nu vill jag informera och förhoppningsvis kanske engagera någon som inte redan visste om Orangutangernas utsatta situation. Nyligen bläddrade jag i Expressens nätupplaga och gick in och läste på något dom kallar "Runda bordet". Artikeln handlar om BOS (Borneo Orangutang Survival) och och det akuta läget för Orangutangerna.

4 kända svenska ansikten intervjuas om varför de har engagerat sig i BOS. Är du intresserad, gå gärna in och läs artikeln och gå sedan in på BOS för att se om du också kan hjälpa till. Det ska jag göra!


Vem är värst?

...har fått sitt första bidrag - och jag skrattar fortfarande! Skulle vilja se allas olika miner.... Tack Maria!

Då jag är artig har jag nu kontrat med en egen, men denna känns som en lättviktare...

(klicka på kronan i högermenyn)

Dagens underbara ungdom!

Sitter här på morgon/förmiddagskvisten med en mugg kaffe och "bläddrar" lite förstrött i tidningarnas nätupplagor. Dom är ganska röriga med alla små och stora annonser så ibland riskerar man att missa små guldkorn. Men skam den som ger sig!

I Aftonbladet har dom någonting dom kallar "Dagens debattör", och den senaste är en 18-årig kille från Karlstad som heter Johan Holmberg. Hans lite utmanande rubrik fångade mig genast "Vi är planetens dummaste ras". Han inleder sitt inlägg med att skriva "Egoism hindrar oss människor från att skapa en bättre värld" och fortsätter sedan med att beskriva vår påverkan på miljön, köttindustrin och det evinnerliga konsumtionssamhället.

Tack Johan! Det är härligt att du bekräftar min teori om att dagens ungdomar är än mer samhällsmedvetna och informerade än vad dom får cred för. Underbart!

"Planetens dummaste ras" kan förövrigt appliceras på många problemområden i samhället.

Gå in och läs!



torsdag 18 juni 2009

Vem är värst?

King or Queen of Embarassment

Jag tycker det är så roligt att se när folk bjuder lite på sig själva på sina bloggar och skriver om tokroliga saker dom varit med om. Det tycker jag är ett klart tecken på självdistans, att kunna berätta lite skämmiga saker som man så här i efterhand kan skratta åt och även låta andra skratta åt.

För gör bort oss - det gör vi väl alla? Jag gör det definitivt titt som tätt... Det är iof inte alltid jag känner mig bortgjord - jag menar - jag är ju lite äldre nu och får väl inte den där ridå-känslan inför allt jag gör. Allting är inte pinsamt längre helt enkelt. Så vi kan väl säga "göra bort sig" eller "bjuda på en lite annorlunda upplevelse".

Sen finns det ju så klart vissa som inte alls roas av sina - eller för den delen andras bevis på att det bor en liten tumme i handen och fot i munnen på oss alla. Their loss!

Nyligen hade jag ett kort men roligt utbyte med en vän om vem som var värst i att ställa till det. Jag tror nog att hon fortfarande känner sig obesegrad... vi får väl se! Det gav mig idén till den här våghalsiga inbjudan: kom gärna hit och berätta!
Nu vet jag att det ofta är svårt att återge händelser i skrift, speciellt om man är som jag - att gärna ta till hela kroppen inklusive ljud när jag ska berätta.

Jag vet ju också att jag har en liten och "blygsam" blogg så det kanske inte alls ger något som helst gehör. Men det skulle trots detta vara kul om det är någon som känner sig manad av att under detta anspråkslösa inlägg bjuda på lite egna erfarenheter. Ja - så vi andra får skratta lite med/åt dig. Jag kanske kan få in 2 berättelser, och det räcker för att utse vem som var "värst" :) Om inte får detta inlägg dö den långsamma döden för att till slut hamna i den slutliga vilan i arkivet.

Så - lite anspråkslös underhållning i början på sommaren.

Regler? Inga värsting-obsceniteter eller kränkande tillmälen om andra än sig själv ;) Använd gärna **** vid fulare ord. Du kan vara anonym och du får dra den om "jag kände en som..." :). Och du - har du en lång historia du redan postat på din blogg? Länka bara!
Man har ju en förmåga att glömma dom värsta gångerna så nu ska jag fråga Polarn P så hon kan påminna mig i all vänlighet.

Jag själv tycker att det är fördj**ligt!

Jag har sett här och där att många tycker att det är ok att gå ut med namn och bild på sina barn vid exempelvis vårdnadstvister. Det finns en del bloggar och även en del tidningar som gör det och jag har så svårt att förstå syftet med detta.

Vari ligger mervärdet i en sån gärning? Är det någon som kan förklara det för mig på ett trovärdigt sätt utan att försöka pådyvla mig en felaktig uppfattning om att två fel skulle göra ett rätt. Eller att peka finger och säga "det var h*n som började".

Den andra orsaken ska ligga i någon övertro att ALLTING löser sig bara jag låter alla veta hur mitt barn ser ut och vad h*n heter. En övertro på offentlighet som den gyllene vägen. Nu kan alla inte bara se vad som händer utan även veta VEM det händer. För mig är ett namn bara ett namn, och att tro att man ska ta ställning bara för att det finns ett namn är för mig helt främmande.

De är de enda förklaringsmodeller jag sett hitintills

Jag återkommer ständigt till frågan - varför tycker en del att detta är ok?

Finns det en tro på en blind medborgardomstol? Att engagemanget från gemene man skulle bli fyllt av 100% vetskap, rättvisa, opartiskhet som inte färgas av egna upplevelser, värderingar och dolda agendor?

Jag börjar mer och mer tro att det finns en uppfattning om att "folkets röst" - som är en viktig demokratisk röst - i relation till offentlighet mer och mer lutar åt att hanteras lika lättvindigt som i diverse dokusåpor och andra sk underhållningsprogram. Ring och rösta!

Det poppar upp nya människor i rutan som "beter sig" och "har sig", antingen dåras folket och stämmer upp i en hymn. Eller så utbrister folket "dåre" och majoriteten stänger för vidare prövning.

Jag tror, eller snarare vet att jag i 99% av fallen inte kan ha en susning om att komma i närheten av att få hela bilden i såna frågor som vårdnadstvister och/eller eventuellt falska anklagelser mot ena föräldern. Och jag vet också att min magkänsla inte kan värderas av andra som en tung bevisning.

Kommer dessa frågor i framtiden riskera att hanteras med samma godtycklighet som i andra mer lättsamma frågor - ring och rösta!

Tycker jag då att man ska kväsa debatten? Även denna fråga ställs många gånger mot de som manar till försiktighet.
Bara här visar, skulle jag vilja påstå hur svart-vit världen kan te sig. Det finns bara två alternativ och är du inte för det personen i hymnen gör - så är du emot. Är du inte för att föräldrar lägger ut namn och bild på sitt barn för att föra sin talan - så är du emot att problematiken i rättskedjan diskuteras offentligt.

Kan det bli mer fel? Skulle jag vilja lägga mitt öde i händerna på en sån argumentation? Absolut INTE!

Så, det ÄR viktigt att ÖPPET diskutera när det uppstår problematik i rättskedjan, brister på kunskap, föräldrar som ljuger i vårdnadstvister, kränkningar, orättvisor, att män behandlas ojämnlikt i vissa frågor osv, osv
Men det ÄR INTE ok att röja sitt/sina barns identitet i frågor som är så känsliga och variga som vårdnadstvister är. Jag kommer ALDRIG att tycka det!

Avslutningsvis vill jag bara be alla att föreställa sig känslan om dom en dag får syn på en pro-peddo/peddo sida på internet och upptäcka att den fina och oskyldiga bild du har lagt ut på ditt älskade barn har "lånats" och lagts ut av helt andra avsikter!


Skydda barnen!

tisdag 16 juni 2009

Trotsar maffian för de hemlösa hundarnas skull

Läste precis i Expressen om djurpsykologen Mia Mattsson Mercer från Malmö som numera bor utanför Neapel med sin man Todd Mercer. Hon ägnar sin tillvaro med att försöka förbättra förhållandena för de herrelösa hundarna.

Uppenbarligen finns det andra intressenter i detta - dom har mötts av motstånd och varnats av Camorran som tydligen även gör business i hundhärbärgen!!!

Gå in och läs artikeln! Men läs även på bloggen som heter Animals and Children

Gå även in på AWL, Animal Without Limits som Mia startade 1999.

Jag har inte satt in mig helt men ska definitivt gå in och läsa mer om hennes arbete!

måndag 15 juni 2009

Me, Myself and the Wicked Witch

Alla personer är väl mångfacetterade, eller?

Tänkte jag skulle bjuda på ytterligare ett av mina mindre strukturerade tankarnas "hopp och lek". Den här gången fastnade jag kring oss människor som bjuder på ett helt spektra av fantastiskt, fascinerande uppenbarelser om man bara tar sig tid att beskåda både sig själv och andra i olika situationer.

I hemmets skyddade vrå och med familj och riktigt nära vänner som känner till vem man är så släpper dom flesta hämningarna, i alla fall i mina kretsar. Ibland rapar man och "sånt", knäpper upp skärpet efter middagen...ibland till och med före middagen. Kan man svära och känner behovet, så görs även det så till vida inga oskyldiga öron är i närheten.
När vi i familjen träffas pratas det i mun på varandra och att avbryta andra sker helt ogenerat, kan väl erkänna att det kan spilla över ibland på mina andra uppenbarelser... Det kramas och gnabbas/smågrälas om vart annat och det gäller att ta för sig.

"Polarn P" och jag roar oss med att ofta brista ut i sång när vi ska säga något, det bara blir så. Det ska helst vara tondövt - falskt är det redan. Stämman spricker upp i en skärande falsett när man informerar om att man ska hämta ett glas vatten. Ibland dansar vi till... de e så rart så! Skrattet är inte speciellt något kvinnligt litet fnitter - ånä! Skrattar vi - så låter vi.

I bilen är det ännu mer skyddat. Där kan man ta ut det vokabulära svängrummet lite mer om man är på dåligt humör, men det gäller att inte överföra det till körningen...
En gång hade jag en hytta-med-näven och peka-mot-tinningen-tävling med en mycket proper herre i sin nya blanka bil. Det var han som började...Faktiskt.
Det var nog ingen som gick hem med segern där inte. Trevligare sysselsättning är att sjunga med i låtarna på radion. Högt och falskt är det och det gäller att veva upp rutorna.

Sen tar man på sig kavaj, kjol och top. Sätter kanske upp håret i någon stram frisyr, diskret makeup och matchande skor. Handskakningar och 3 kindpussar i luften... hur var det nu...vänster höger vänster...

Läsglasögonen halas upp på näsan, inte en min rörs. Här gäller det att vara med i förhandlings- och mötesrummets stenhårda minspel. Upp med handen om du vill göra inlägg, känsloyttringar går från lätt uttråkad eller lätt irriterad min till skärpningar i röst och isande ögonkontakt... Rasterna är ett mingel med artigt konverserande om "rätt" saker. Det går inte för sig att visa sig vid hotellfrukosten med kuddavtrycket kvar i ansiktet, pysbyxorna på, tröttsvullna ögon och håret på ända. Och skulle det vara någon som gör det så är det artigast för alla parter om man inte "lägger märke" till personen ifråga...

Ja jösses - tänk om dom skulle se mig hemma, med min familj - eller varför inte i bilen en dålig dag! Eller tänk om jag kände till deras andra jag...


söndag 14 juni 2009

Jättebra gjort av Denny och K-Å!!!

Tittade på TV4:as morgonprogram i morse. Hoppas att det var fler som gjorde det och såg det filmade reportaget med Denny och efterföljande soff-intervju med K-Å Bjurkvist. Så fantastiskt och så modigt, hoppas dom med detta kan ge hopp och styrka till de pojkar som råkar illa ut.

Se den filmade intervjun med Denny här.

Se soff-intervjun med K-Å här.

TV4 ordnade sedan en chatt där tittare hade möjlighet att ställa frågor till K-Å och Amanda Kullenberg från busta och responsen vart att fler vågade fråga.

All heder!

fredag 12 juni 2009

Nej tack! Jag dansar inte!

Jag har oerhört svårt för korkade och elaka människor som ger sig på andra. Folk som mobbar, hotar, häcklar och förlöjligar andra verkar bara drivas av en enda sak - att känna sig överlägsen.

Det verkar finnas ett stort behov av att ha någon/några att kasta skit på, så man kan ta fokuset från sina egna tillkortakommanden.

Jag vet inte om jag vill klassa det som ett primitivt beteende, det är nog snarare en mer modern företeelse som grundar sig i avundsjuka, rädsla, ilska och gammalt obearbetat sk*t.

Vilka är det då som blir utsatta? Är det ett gäng "tacksamma människor" som går omkring och väntar på att bli stenade, tror nog inte det. Jag har ofta ställt mig frågan och i dom flesta fallen så har jag sett att det oftast är de som vågar "sticka ut", som vågar tycka annorlunda - trots att alla andra i "rummet" tycker sammalika, vågar säga ifrån och vägrar hänge sig till samma metoder som förekommer i mobbingkulturer. Starka människor som trots att dom är ganska ensamma i rummet vad gäller sitt ställningstagande, vågar resa sig upp och tydligt klargöra att man inte accepterar sk*tsnack.

Det är dom som inte sällar sig, är annorlunda, vågar stå för en åsikt och argumenterar med sjyssta medel som är starka. men det är ofta dom som blir utsatta.

Vilka är det som utsätter? Ja, jag skulle vilja påstå att det är dom som har mest att dölja.

Vuxenmobbning i ett nötskal.

Så nej tack! Det bjuds upp till dans. Folk muckar, ljuger, häcklar... Ja, dom gör allt för att få en upp på banan. Allt för att stilla pöbelns "blodtörst" och behov att få hävda sig. Men nej tack! Jag dansar inte den dansen!

Heder till alla modiga, sjyssta människor!

onsdag 10 juni 2009

Don't pick MY brain...

...skulle jag definitivt säga om jag skapat något som dessa pirater sedan skulle se som deras förb**nade rättighet att fritt nyttja. Nedan ett klipp ur PP:s politik.

En fri kulturspridning är en rättighet
Vi vill bejaka möjligheten i teknik för fildelning. Allt icke-kommersiellt inhämtande, nyttjande, förädlande och spridning av kultur skall uttryckligen uppmuntras.
Lagstiftningen skall ändras så att det görs helt klart att den endast reglerar användning och kopiering av verk i kommersiella sammanhang, vilket ju också var det ursprungliga syftet med konceptet "exklusiv distributionsrätt". Att dela med sig
av kopior, eller på annat sätt sprida eller använda annans verk, skall aldrig vara förbjudet så länge det sker på ideell basis utan vinstmotiv.


Det måste sägas att Internet och fildelning beskrivs väldigt rosenrött och romantiskt på PPs sida, lika mycket som myndigheterna beskrivs som den stora boven mot privatlivets helgd.

Jag måste hävda att det är just privatpersoner som utgör den farligaste boven.

Nä, jag sympatiserar INTE med odemokratiskt övervakade samhällen/länder, så det är ingen idé att komma dragandes med sånt.

Men istället för att romantisera internet och demonisera de som försöker skydda privatpersonerna OCH demokratin tycker jag ni borde öppna ögonen och se Internet för vad det verkligen är - ett fantastiskt ställe som underlättar mycket av kommunikation, praktiska göromål, informationsinhämtning (laglig) m.m. Men även kränkningar och sexuella övergrepp av barn, barn mobbar, kränker och hotar varandra, vuxna mobbar, kränker och hotar varandra. Vuxna mobbar, kränker och hotar barn... You name it!

Gissa vad som väger tyngst i min vågskål! Inte är det några ömfotade fildelare.

Så, börja med att se även den andra sidan av Internet, den mörka och otäcka - kom sedan med konkreta förslag om hur även de utsattas integritet, skydd, och säkerhet kan upprätthållas men även hur vi skall skyddas mot de som bryter mot detta.

Som det ser ut idag så har vi inget annat val än att anpassa lagar och förordningar efter den tekniska utvecklingen vilket utnyttjas av diverse löst folk med skumma eller kriminella agendor och dåligt omdöme.
Sluta flumma runt i la-la-land och ta lite ansvar

SSDD

Same Sh*t Different Day
Just idag i alla fall.

Vissa dagar är man bättre rustad att ta itu med livets vedermödor än andra. Det bara är så. Tänk att det ska vara så mycket som ska ligga i pipen ibland, rena ketchupeffekten. Allt rår man inte över riktigt, utan måste vänta på information så att man kan fatta beslut och komma vidare - komma vidare i livet och tillvaron.

Jag vill ha kontroll på min tillvaro - i alla fall vad gäller det mest fundamentala... Baka ihop ett par alternativa krispaket för personligt bruk, att finnas som en fluffig kudde ifall plan A gnisslar i maskineriet.

Jag vill ha någon form av långsiktig planering för min tillvaro, och det har jag, men det är det där som möjliggör att jag kan känna tillförsikt med detta som haltar lite just nu.

Jag vet att det låter väldigt inrutat och tråkigt, men det är det inte. Tvärtom är jag nog ganska impulsiv och innovativ vad gäller levandet av livet, men för att vara det måste man ha en struktur och plan i botten - annars kan det bli lite ansvarslöst.

Tänkte, förutom SSDD, även drämma till med LOAD - Lagen Om Alltings Djävlighet. Men tvekade då jag inser att det kanske vore lite förmätet av mig...

Så - jag hänger lite i luften just nu. Å jag som inte gillar att flyga... :)

GLÖM INTE ATT HJÄLPA TIGRARNA OM DU KAN!! Klicka på WWF:s tigerbild i högerspalten så lotsas du vidare.




söndag 7 juni 2009

Generande hårväxt...

...och generande frånvaro av hårväxt?

Ibland av en händelse så fastnar man i hyfsat oviktiga frågeställningar. När man slappnar av så härjar hjärnan fritt mellan olika intryck, nonsens, funderingar, trams och stundtals något som man anser vara riktigt geniala tankegångar och frågeställningar.

Tänker inte lägga någon tyngre bedömning vid detta inlägg än som ett rent nonsensinlägg kryddat med lite förundran.

Gjorde mig i ordning för att åka till min härliga systerdotter S för att gratta henne i efterskott och även gratta kära syster M som fyller år i dag.

Nåväl, medans jag rakade benen (det ska man tydligen :) när man ska göra sig fin) så svarade genast min hjärna i den tankeloopen... Tydligen ska man vara hårfri (förutom huvud och ögonbryn), fullständigt avsaknad av någon lukt som kan relateras till den mänskliga rasen och då menar jag även lukten av hud och inte bara mindre najs lukter, helst ska vi bära en storlek som enligt namnet inte finns, tänderna ska kunna lysa vår väg genom mörkret - det räcker inte att dom är rena utan dom skall helst även vara neonvita...näst intill blå. Huden ska vara slät och i ansiktet nästintill uttryckslöst.

Listan kan göras hur lång som helst med diverse "utseende-förbättrande" ingrepp.

Ok, dom flesta är nog intresserade av sitt utseende mer eller mindre. Ingen vill väl komma hem efter en lång dags arbete med tunga seriösa möten och samtal och se att man har en stor, grön och fin bit spenat mellan framtänderna, eller kanske en liten - icke kraxande - men ändock kråka som vibrerar när man andas... Även jag är så klart intressarad av hur jag ser ut, men graden av intresse varierar OERHÖRT beroende på vad jag ska göra så klart. Så är det väl för de flesta antar jag... Har inga problem med att "slafsa" omkring hemma som en antifashionista, strunta i att raka mig under armarna till och med, såtillvida jag inte ska vara ärmlös och förväntas att publikt göra något som kräver att jag måste lyfta på armen... Som att ta ner ett paket kaffe från de övre hyllorna i butiken.

Sen klev hjärnan in i en paralell-loop och frågeställningen "varför?" kom genast upp. Vad kommer allt det här ifrån från början? Hur länge har vi egentligen hållit på med att noppa ögonbrynen, raka benen och under armarna, och för att inte glömma "bikinilinjen"... Visst, pratar vi "generande" hårväxt - vilken jäkla benämning - så kan jag väl kanske förstå att avsaknad av "bikinilinje" kan vara generande...men benen? "Titta! Hon har inte rakat benen! Gu vad generad jag blir" och "Måste hon genera oss så".

Vem är det som blir generad?

Men snus som har runnit ner i skägget, eller ärtan som har fastnat i mustaschen... Där är ärtan eller snuset generande och inte den hårbeklädnad som faktiskt "håller kvar" ärtan där. Du ser - det blir bara mer och mer intelligent :). Men på något sätt så har väl naturen en anledning till att vissa områden på kroppen ska behåras, och vi har fortfarande inte kommit så pass långt i utvecklingen att detta sas avskaffat sig själv.

Sen har vi den "generande" avsaknaden av hårväxt, vilket då oftast gäller huvudet. Numer är det ansett som lite coolt för killar att vara kala på knoppen, en del rakar sig till och med UTAN att anamma skinnskallepolitiken. Men för en del är det helt otänkbart att visa lite hud på huvudet: en del planterar, en del kammar över, andra kompenserar med ett yvigt skägg, en del kanske till och med har tupé...

När jag hade kommit till att mumma mig under armarna och sprutta på lite lukta gott skenade hjärnan sedan länge fritt. Vad är det som gör att vi inte ska lukta oss själva? Visst, svett och annat som anses "smutsigt" går bort, men är det farligt att vara ren och "bara" lukta jag? Vi duschar - då luktar oftast duschkrämen/tvålen. Vi kanske smörjer in oss - då luktar oftast det. Sen mummar vi och spruttar lukta gott. Allt för att ta bort den egentliga lukten av oss. Även kläder luktar tvätt- och sköljmedel, och alla hårprodukter!

Djur kan ju gnugga in sig i allsköns "grejor" men har aldrig hört att valet varit till det "bättre". Nä, snarare diverse no 2-högar eller något som legat och dött... helst för länge sedan... Det beror väl snarare på en kamouflering...

När jag tillslut satte mig i bilen så kom jag till den kanske centrala frågan... Å vad är det VI försöker dölja - och för VEM?

Är det så enkelt att vi kanske döljer att vi alla "bara" är människor - precis som alla andra och med allt det innebär?

Jag kom tyvärr inte längre än så...och sen såg jag att jag återigen hade glömt det där vita lilla hårstrået som pekar rätt ut i universum. Det sitter under överläppen och gör sig väldigt "bra" i motljus...

Back to business!

lördag 6 juni 2009

David vs Goliat

Skrev tidigare ett inlägg om GMO och Monsanto och det oacceptabla i alla problem genmodifierade grödor för med sig.

Jag har nu läst ett inlägg i Greenpeace-bloggen om den kanadensiska bonden Percy Schmeiser som är en av de bönder som drabbats av Monsantos makt. Läs gärna hur det kan gå till när någon har skaffat patent på grödor! Oacceptabelt!

Det finns sju länder i Europa som är 100% fria från GMO, låter alldeles för lite i mina öron.

"Hej då GMO-turnén" är en sorts manifestation man gör för kommuner i Sverige som vill utropa sig som GMO-fria zoner Jämtlands län är GMO-fritt Kalmar och även andra är förhoppningsvis på väg.

Vi kan inte ha det så här...

I dag firar jag Sverige!

Jag var inne hos Codliver och läste ett inlägg Nationaldagsfirare=Rasist???

Började genast fundera på vad jag känner när jag ser den svenska flaggan eller hör våran nationalsång sjungas.

Tänker jag på rasism? Tänker jag på otäcka scener med bråk och tumult och förtryckande åsikter? Snaggade grabbar med hängslen och tatueringar... eller dom mer städade med backslick och kostym...?

Näe, för tusan heller! Jag tänker på blått - som sommarhimlen och gult - som sommarsolen. Fiskmåsar, vågkluck, myggor, sill och potatis, skratt, syrener och skolavslutning...

Jag vägrar besudla allas våra vackra symboler med några trångsintas personers negativa gärningar. Flaggan och nationalsången tillhör oss alla

Jag vill kunna vara stolt över Sverige - vårat vackra land. Behålla flaggan och sången som en glad varm påminnelse av allt det jag tycker är bra, vackert och positivt.
Så idag Sverige - idag är det DIN dag!


GRATTIS!

fredag 5 juni 2009

Ursäkta ABBA-Benny...

...men hur tänkte du här?

Jag vet, jag vet...alla har så klart rätt att tycka vad man vill. Men vad JAG tycker är att FI är alldeles för onyanserade.

På senare år har jag tyvärr sett vanliga hederliga män mobbas av såna som anser sig strida för kvinnors rätt. Effekterna blir absurda när pendeln skall sättas i svängning åt "andra hållet" och avarter tar tillfället i akt att "trycka till" även intet ont anande män, män som själva inte skulle tänka sig att behandla andra diskriminerande. För det finns såna också ser ni!

Visst finns det nötter bland män, men att driva frågan som en könsfråga tycker jag är lite väl snävt och generaliserande.

Jag har råkat ut för både kvinnliga och manliga nötter, jag har även råkat ut för män som har behandlat mig som en liten snärta. Men det är inte ALLA män tack och lov.

Ingen ska diskrimineras!

Som det är nu har vanliga män inte en chans till upprättelse om de har blivit "tilltryckta" eller diskriminerade av en kvinna. Passar liksom inte in i politiken.

Man hör sällan talas om baksidan av detta mynt - varför det? Är det att begå ett politiskt självmord att över huvud taget yttra den typen av problematik? Förmodligen!

Den som diskriminerar en annan människa ska inte få fortsätta.

Kan vi inte gå över till att diskutera JÄMLIKHET istället? Tycker det skulle kännas mer rättvist för ALLA.

Men - don't worry! Jag kommer fortsätta att tycka om ABBA-låtarna och respektera dig för annat du åstadkommit.



Må bäste människa vinna!

Hårdare kontroll på Internet...

Jag kan helt enkelt inte på något vis stämma upp i vare sig sorgesången eller klagoropen för att stödja ett stärkt eller bibehållet skydd av min integritet på Internet - det går inte! Så länge vi inte kan skydda de som är utsatta och försvarslösa på Internet har jag ingen som helst rätt att hävda min integritet gentemot rättsvårdande myndigheter.

Jag kräver hårdare kontroll på Internet, tuffare tag med kvasten om personer inte kan respektera ANDRAS rätt att känna sig trygga, skyddade och säkra som individer i ett samhälle som ska vara demokratiskt.

In med stränga fröken och magistern som håller koll på klassen och utan tvekan visar mobbande horder av elever ut i korridoren på obestämd tid. Ringer på farbror polisen när någon begår en lagöverträdelse och helt enkelt håller korta tyglar på alla skenande självutnämnda makthavare i de diktatoriskt styrda öarna på Internet.

För mig känns det bara mer och mer löjligt att integritetsdebatten har blivit så egoistisk, ju mer jag ser - desto mer övertygad blir jag av att Homo Sapiens (+sapiens) inte inte är redo för Internet och allt det innebär.

Inte redo att hålla den demokratiska fanan högt - inte redo att värna ÄVEN andras integriten så väl man värnar sin egen - inte redo för att hantera sin och ÄVEN andras ytrandefrihet UTAN att starta ett 3dje världskrig.

Alla friheter är förenade med medborgerliga skyldigheter - överträdelser regleras bl.a. i våra lagar.

Barnen och ungdomarna blir ständigt utsatta för kränkningar, mobbning, uthängningar och elaka ryktesspridningar - på NÄTET! Allas vårat underbara integritets-yttrandefrihets-skyddade Internet. För vissa kanske.

Tyvärr finns det vuxna som inte inser att dom bidrar med att "normalisera" detta genom att själva bete sig på exakt samma sätt. Hot, mobbning och diverse andra ociviliserade uppträdanden. Visst är det fantastiskt!

Sen har vi vuxna människor som försöker "ragga upp" barn på Internet - få barnen att skicka bilder på sig själva - agiterar för att legalisera sex med barn med diverse suspekta argument.

Men det klart, vi måste behålla skyddet så att alla stackars fildelare kan toffla runt utan att känna sig hotade - Nä, fy faen!
Dra åt tumskruvarna, strama åt tyglarna ordentligt! Myndigheterna får gärna kontrollera mina förehavanden på Interenet om dom tror jag begår något brott - jag har inget att dölja.

SEN när vi hittat verktyg för att skydda de som blir utsatta, när folk inser att man har skyldigheter och inte bara rättigheter - DÅ kanske det går att släppa efter på tyglarna igen...


torsdag 4 juni 2009

Nu måste vi gå man ur huse..

Tigern är på väg att försvinna!


Kan vi låta detta vackra djur utrotas? Kan vi låta något djur utrotas?


3500 tigrar behöver en fadder
Den fascinerande tigern är ett av världens mest jagade djur. Tigerns kroppsdelar används i traditionella mediciner och det randiga skinnet är en dyrbar trofé. Jakt och ett ökat befolkningstryck är de främsta anledningarna till att tigrarna minskar i antal. Idag finns bara cirka 3500 vilda tigrar kvar. Om inget drastiskt görs nu kommer den sista vilda tigern försvinna för all framtid.


Vill du och kan du hjälpa till att bidra till arbetet med att rädda tigern? Besök WWFs hemsida för att läsa om deras idoga arbete och skänk gärna en "slant" om du kan.

Här kan du läsa en av WWFs publikationer om tigern.




måndag 1 juni 2009

Ska pyssla med lite annat idag

Då jag känner mig lite småsliten just nu har det inte blivit så mycket skrivet. Tankar och ideer har jag men dom verkar bara surra lågt i bakgrunden, så där retfullt lågmält gäckandes runt hörnet så att man inte kan få tag på dom.

Jag har mycket annat som surrar runt, många småprojekt på G som jag måste ta i rätt ordning, stora beslut som ska fattas...Livet helt enkelt.

I dag är en typisk dag för att ta på sig skyddsdräkt och dyyka in i garderoben. Garderoben är väl alltid den del i lägenheten som får ta mest crap :). Det är så lätt att bara ställa in saker "så länge" tills man vet vad man ska göra... DET kan ta lång tid och många "så länge"-saker blir obemärkt en av gänget där inne.

Men NU har jag en plan - jag ska bekämpa det organiserade hemfridsbrottet som pågår därinne och ta över kontrollen. På inrådan av en av mina väldigt praktiskt lagda systrar har jag inhandlat diverse praktiska lösningar för min garderob. Så nu ska här fixas. Fram med borren, målarpytsen och alla tänkbara behövliga svordomar man kan ta till... Kanske inte ska vara såå övermodig... först ska allt UT! Befintliga hyllor ska rivas ner, underbart. Vid närmare eftertanke så ska stora kaffekoppen fyllas först av allt, SEN ska allt ut... Ska kanske dammsuga MELLAN "kaffekoppen" och "sen ska allt ut" - kanske behöver lägga ifrån mig kläderna "så länge"...

Jepp! Så får det bli!